Artiklar i Luthagsnytt

Sverker och jag
Imorgon ska jag (30+) träffa några femte-klassare på Sverkerskolan. Och den STORA frågan är: funkar mina frågor eller kommer jag att bli utskrattad?

"Det var min bästa tid som polis”
Göran Hårde – Den cyklande kvarterspolisen bakom Luthagens Deckarklubb

Luthagsnytt har träffat Göran Hårde. I slutet på 80-talet utsågs han till kvarterspolis för stadsdelarna Luthagen och det nya Stenhagen. Det var en ansvarfylld uppgift som Göran tog på största allvar. Poliskontor upprättades i Vasahuset. Bästa medarbetarna i det polisiära arbetet var förutom aktiva föräldrar barn och ungdomar. Utan dem hade arbetsuppgiften varit omöjlig. – Det var min bästa tid som polis, säger Göran idag.

På fika hos pensionärsparet Lundin på Tegnergatan
Martin och Birgit Lundin har bott i lägenheten på Tegnergatan i 46 år och varit gifta nästan lika länge. Luthagsnytt bjuds på fika i köket vars köksluckor målades om i en ljusgrön
nyans året då prins Carl Filip föddes.

Jag och min hund - Taxen Märta på Vindhemsgatan
Kraftpaketet Märta har tack vare matte Christina Sjöholm ett roligt och stimulerande hundliv. De promenerar flera timmar per dag, har lektid på kvällarna och fredagsmys i slutet av veckan.

Velocipedåkaren
Per var precis klar med militärtjänstgöringen och hade beslutat sig för att välja Uppsala Universitet framför Kungliga Tekniska högskolan. Främst för att slippa den värsta korvstoppningen och kunna disponera studietiden mer fritt. Med sig hade han sin cykel som använts fl itigt allt sedan han en gång fi ck den tio år gammal.

Lars Holm
Utgå från kolonilotterna vid observatoriet och fortsätt några hundra meter på stigen längs librobäckens vänstra sida så är du strax framme vid Lars Holms ateljé.

Spring aldrig för Sixten
Sixten Eriksson var föreståndare på Stabby Pojkhem under sextio- och sjuttiotalet. Hemmet tog hand om ungdomar i en besvärlig familjesituation och hade hela Mellansverige som upptagningsområde. Sixten hade tillsammans med personalen att ansvara för ett gäng uppfinningsrika
ungdomar som ofta hade annat på agendan än att sköta sig och göra läxan.

Duvslaget i Stabby
Familjen Hellman såg fram emot en skön sommar på den härliga balkongen i sydväst. Föga kunde de ana att en objuden gäst hade sin egen agenda för hur denna balkong bäst kunde nyttjas under sommarmånaderna.

Jakten på Ring-Börje
Vi passerar det nästan varje dag – det gamla charmiga 50-talscentret vid korsningen Ringgatan-Börjegatan. Men vad vet vi om dess historia? Jag fick nys om en målning, började nysta och det ena ledde till det andra. Läs fragmentariska minnesbilder från några av dem som var med när det begav sig.

Mr. Ford, akademikern som hamnade fel
I Nordbankens gamla lokaler på Geijers-gatan verkar en legend. I alla fall i sin bransch. Sven Ullman, importör och försäljare, tidigare professionell sakletare, har försett svenska Ford-renoverare med sällsynta originaldelar till 50- och 60-talsbilar i 30 år. Genom otaliga affärsresor till USA på sjuttio- och åttiotalet skaffade sig Sven unika affärskontakter, vilka han under årens lopp underhållit och utvecklat.

Filuraren Peder Strandh
Skolgatan 7, genom porten, upp mot ett mindre gårdshus. Där står redan en herre i rock och väntar, närmare bestämt beställaren av ett självporträtt. Han är här för att diskutera ramarna: Hel- eller halvporträtt, olja eller akvarell, storlek på duk, sitta modell eller utgå från ett fotografi, etc.

Bakdag på Stabby prästgård
Varje år på vasaloppsöndagen arrangerar bondkyrko hembygdsförening en bakdag i Stabby prästgård. En av huvudpersonerna är vedugnen. Lika gammal som huset självt, byggt 1860, och förmodligen den enda i sitt slag i centrala Uppsala.

Elisabethsjukhuset: byggnad med historia
Reportage om ett sjukhus

 

Frågor & svar med Willy Kyrklund

Frågor till författaren Willy Kyrklund som jag hade med som en bilaga i min C-uppsats "Att stå på tå utan att räckas" i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet.


Uppsala 990512
Hej Willy.
Jag har i dagarna färdigställt min C-uppsats (»att stå på tå utan att räckas«) i Litteratur-vetenskap vid Uppsala universitet, som behandlar stil och motiv i Ångvälten och Hermelinens död. Jag har försökt visa hur stilen understödjer innehållet och omvänt.
Till uppsatsen hade jag tänkt ha en bilaga med några frågor. Har du tid och lust att svara på nedanstående frågor och återsända svaren i bifogat kuvert vore jag mer än tacksam. Har du varken tid eller lust eller bara någotdera är jag ändå tacksam.

— Jag har en utgåva av Mästaren Ma (Bonniers 1965, med illust. av Hans Holmgren) som jag gärna håller i. Fick den för hundra kronor på ett antikvariat. En annan favorit är utgåvan av Ångvälten från Albert Bonniers 1948. (290 kr) Har du någon/några favoritutgåva av dina verk vad gäller tryck, typografi, papper, omslag och form? Andra böcker?
— Vad har du för typ av böcker i din bokhylla? I vilken grad har du köpt, ärvt eller fått dem?
— Lyssnar du till Cornelis Vreeswijk, har du sett honom framträda, vad tycker du om hans texter/musik? Vad lyssnar du till annars?
— Var har du köpt ditt snedbord, är några av dina verk skrivna på det? Vilka är skrivna i Sverige? Vilka verk är skrivna utomlands? Var? På cafébord? Jag tänker mig att den som skriver påverkas av miljön också i skrivandets stund. Hemmets vrå eller cafébordet på Kreta. Jag tänker mig att stilen vid cafébordet blir något litet mer uppsluppen. Stämmer det på dig? Aldrig bläck eller tusch? Aldrig frestats av skrivmaskin eller tangentbord? Något speciellt papper?
— Har du något smultronställe? Vilka av de länder och städer du besökt har du tyckt bäst om?
— Tar du åt dig av recensioner, läser du vad som skrivs om dig?
— Hör läsare av sig till dig? Vad tänker du om dina läsare?

Med beundrande hälsningar
Per Jonson

----------------------------------------------------------------

Uppsala 1999-05-21

Bäste beundrare.
Du ställer mig ett antal frågor i ämnet kyrklundforskning. I min nuvarande livssituation känns detta ämne för mig mera deprimerande än stimulerande. Jag svarar en smula på måfå.
Citatet från Sa’di som pryder omslaget på boken »Till tabbas«, har jag valt själv. Professor H. S. Nyberg var icke helt nöjd med min översättning. »Du översätter ’ei a’rábi’ med ’o pilgrim’, men ’a’rábi’ kan ju betyda vilken ökenbuse som helst« sade han.
Min bokhylla rymmer allehanda ordböcker till europeiska och orientaliska språk. Dessutom Frödings dikter, som jag fick av mina föräldrar år 1936.
Jag gillar sentimental musik, även Vreeswijk, men på det hela taget föredrar jag klassiskt.
Jag har alltid skaffat mig ett snedbord att läsa vid och skriva vid. Dock har trottoirkaféet icke varit mig främmande i länder med mildare klimat. Jag hade ett utmärkt hotellrum i Iraklion, Kreta, med utsikt över tak. Icke desto mindre satte jag mig ofta på trottoirkaféet för att känna mig som en människa bland människor utan att fördenskull behöva tala med någon annan än kyparen.
Skrivit har jag gjort med hjälp av blyertspenna och suddgummi.
Något smultronställe har jag icke. Jag är en främling.
Vad jag har skrivit har jag skrivit efter bästa förmåga. Självfallet blir varje författare glad om han får beröm. Men att rätta mig efter andras tycken har aldrig fallit mig in.
I vilken mån jag genom dessa bekännelser har hämmat eller befordrat din kyrklundforskning, må du avgöra. Hur som helst —

Lev väl
Willy Kyrklund